Och kanske är det så...

...att jag gråter av saknad ibland.

Sista Brasilien-inlägget.


Dom sista dagarna i Brasilien var jag tillbaka i Rio och bodde på typ världens bästa hostel. Standen låg något kvarter bort och grabbarna i baren var finast någonsin.



Gick på marknad och köpte presenter till familjen.

Tittade på hundar som gick på promenad med varandra.


Åkte upp, upp, upp för att kolla på Jesus.

Hittade härliga Louis på vägen.


Efter ett tag lättade dimman och en kunde faktisk se statyn.



Och så väntade vi på solnedgången innan vi tog oss tillbaka ner och åt middag.

Sista kvällen var min födelsedag.


Drack öl i hostelbaren, gulligaste lilla rumänska duon sjöng Adele-låtar till mig och jag vill aldrig aldrig åka hem.

Men så kom sista dagen, mobilen blev stulen och trots att hostelpersonalen erbjöd sig att ringa min chef och säga att jag hade fått en tropisk sjukdom fick jag snällt krama alla och slå mig gråtandes ner på planet hem.

Kommentarer
Postat av: Angelica

sv: Nej men åh! :D såg det du hade skrivit nu! :D självklart! Kan du på fredag?? slutar kring halv fem! kram! smsar dig snart, har ingen credit bara nu hahaha kram

Postat av: Bea

Ser så fint ut, vill ju också till Brasilien nu!

2012-08-16 @ 18:22:32
URL: http://beasplace.blogg.se/
Postat av: m fast

Ankanpankan det där låter och ser helt fantastiskt ut. Hoppas vi ses snart, poss poss

2012-08-17 @ 21:08:36
URL: http://iwyd.wordpress.com
Postat av: syster Jennie

Är det inte dags att uppdatera lite nu?

2012-09-11 @ 23:36:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback