Man är ju bara...

...människa.

Gotland är fint. Jag har sovit ute, druckit för mycket vin, klappat en ungponny och fått sms om joxaren och muminpappan.


anna joy utrotar mänskligheten...

...och förväntas återkomma runt 21.00.

Inatt blev jag livrädd på jobbet, och jag som har sagt att jag aldrig varit mörkrädd, aldrig trott på spöken och aldrig påverkats av en skräckfilm. Tji fick jag.

Idag tittar jag mig själv i spegeln och tänker att helt ute med mig är det kanske ändå inte, suckar och inser att loppet är kört.

hela livet var ett disco...

...men hur kunde det bli så svårt?

Jag har köpt en prickig skrivbok med en fågel på. I den har jag skrivit en lista med de tre eximinationerna som jag har kvar från AU2 som jag under hösten förhoppningsvis kommer kunna dra tjocka svarta streck över. Jag har testat att leva som optimist i två dagar nu efter att ha läst texten en optimist köper en ny plånbok för sin sista sedel någonstans och jag tänkte att det var en ganska ypperlig beskrivning av mig. Tyvärr är det ganska utmattande att vara optimnist så ikväll tänker jag titta på loveactually och bli lite mer naiv.

Och jag måste inse att han aldrig kommer bry sig om mig så som jag bryr mig om honom.

Annars så lyssnar jag mest på Markus Krunegård och så.


Ibland måste man ta sitt ansvar som dotter...

...och semestra i Sverige med sin mor.

Förra veckan var ett sånt tillfälle.

Strömstad.


Smått morbid skylt på ett museum i Göteborg.

Minneskortet till kameran glömdes hemma så fotografering uteblev näst intill helt. Men, första dagen körde vi upp till Strömsholm, där klappade jag hur många fina hästar som helst, hängde lite med Mattis och skakade hand med Stallchefen. Ella misstogs för en sjuk hund eftersom dom på vandrarhemmet var vana vid att folk som kom med hund skulle till veterinären.

Nästa dag körde vi vidare upp till Gävle, där jag och Ella flyttade in hos Malyn och Anders och mor min lämnades på ytterligare ett vandrarhem. Vi lagade god mat och tittade på Will & Grace, mamma och jag gick en halvmil i ett trevligt naturreservat och tittade på fingersvamp.

Vidare mot Strömstad via Karlstad, där Robert bjöd på kaffe och glass. Väl framme i Strömstad bodde vi hos mammas väninna Marita, plockade kantareller och stickade.

Jag lämnade Strömstad en dag tidigare och tog ett tåg till Göteborg där Mats mötte mig. Vi pysslade illegalt, åt sushi (som jag i hemlighet erkänner som min ofavoriträtt) och tittade på Kenny begins hos en trevlig Rickard.

Plockades upp i Göteborg av mor och Marita dagen efter och åkte till Båstad via Ullared, där vi shoppade lika fanatiskt som vanligt. I Båstad slog jag mig ner i Roberths soffa och väntade på att han skulle komma hem, vilket han gjorde lång om länge. En fin kväll med färskpasta och svamp, Idol och tända ljus. Nästa dag åkte jag hem efter att ha kramat Malin i lund en halvtimme.

i sann muninanda...

...gick vi i land på ny mark.

Jennifer, Ella och jag tog kollektivtrafiksbåten till Hanö. Där pratade vi med fiskmåsar, repeterade listerländska, fikade på medhavd macksäck, klättrade på skyhöga klippor som var hala som såpa och studerade ett ensamt sjöodjur. Och så besökte vi självklart fyren, träffade fyrvaktaren och fotograferade. Finaste dagen.






anna just added you on her...

...to do-list.

jag kan inte. inte någonting.

hemma igen, verklighet via mail, stress i sömnen. jagkaninte.

Stora ord...

...från en ganska liten soffa.

Det får väl vara höst nu. Som förberedelse på att börja skolan igen ska jag nu vänja fingrarana vid att skriva med stora bokstäver i början av meningar, namn och annat som anses vara rätt enligt svenska språket. Nåväl. Möte är inbokat med hon som är kursansvarig i den kursen som jag inte är klar med på högskolan. Det känns skumt och jag är ganska rädd.

Det får väl vara höst nu. Och med det försöker jag ta tag i de delar av mig själv som jag inte riktigt kan förlika mig med. Vi får väl se hur väl det kommer att sluta.

Det får väl vara höst nu. Och det innebär att jag nu kan minnas sommaren 2009 med ett litet leende, inte för att alltid var bra, utan för att jag fick dela den med fina människor.









Det får väl vara höst nu. Och idag tänker jag promenera runt Strömstad, titta på fina båtar och plocka kantareller. Imorgon får jag träffa Mats, natten efter det tänder Roberth ljuset i den öppna spisen och i helgen tar Jennifer med mig till en fyr. Jag ska hinna besöka Gotland och Stockholm en gång till innan kölden biter allt för hårt och jag ser fram emot de sista månaderna som arbetande arbetslös innan jag går tillbaka till skolan, något utvilad och utan ångest. Det låter bra i teorin.


Lev väl, vänner.

always waiting...

...for something lasting.

hur fan blev det såhär?

kunde inte somna för att huvudet snurrade. så jag steg upp, fyllde i blanketten för ansökan om studieuppehåll och mailade min gamla vfu-handledare. saker som jag flyttat fram hela sommaren. vanligtvis brukar jag bli tillfreds när jag väl tar tag i jobbiga saker, men nu känns allting mycket jobbigare. jag vill inte behöva ta tag i allt jag har ställt till för mig själv. jag vill inte ta tag i att jg faktiskt fuckat min skolgång så mycket att jag inte vet om jag någonsin kommer lyckas reda ut allt. och allt jag trånar efter är ett par lugnande ord.

vi räknar dagar...

...räknar år.

förr i tiden målade jag tavlor i oljefärg, bar jag mjukisbyxor i skolan varje fredag och lagade potatis och morötter i ugnen. på den tiden fanns alltid en rödhårig flicka namn malyn vid min sida. hon och jag hade film-kvällar ett par dagar i veckan och förälskade oss i det mesta tror jag, det är så jag minns det i alla fall. sen tog gymnasiet slut, jag började plugga till lärare och hon flyttade en massa mil iväg. till gävle. sedan dess har vi setts då och då, och hörts via telefon ibland. men helgen tänker jag spendera i hennes lägenhet, där kan jag svära på att det spelas bra musik och kanske bakar vi något veganskt. för det vet jag att hon är en hejjare på.








hej, jag heter anna...

...och jag har fördomar.

på samma dag som jag kan svära över dokumentären "världens lyckligaste folk" och trångsinta människor som uttalar sig i min närhet inser jag att jag kanske är lika dan själv.

så, nu ska jag bli ambitiös nog att faktiskt ta tag i detta. men först ska jag sova. finfin kväll hos jennifer idag förresten, mumintroll och ordkunskap. inte alls nördigt.

egentligen är jag...

...inte på riktigt.

egentligen har jag inte så mycket att skriva om. agillity idag, det var väldigt kul och jag hoppas att det kommer bli bra. jag saknar jennifer och frida och jag åker upp mot gävle i veckan. det ska bli fint.



och jag kan inte fatta att jag litade på dig igen.




and die...

...at the same time.

bitter på jobbet, på människor i allmänhet och framförallt på mig själv. ska spendera några timmar sovandes nu och tänkte gå en runda sen. meningslösa inlägg. tjoho.

leffe gw säger "jag minns 95, då var det många mord".


annat bra från 95,


foten på jobbet...

...eller tån i kylen.

jag har skaffat en ny telefon, den heter nog helmer. den har såndär touch, och därför suger jag på att skriva sms nu. och numera är jag en nyttig kvinna. eller jag försöker. vilt påhejjad från gotland. och jag har nya skor som är bra att gå i.