kaospassagerare

...snön.





Vaknade i morse med lite motivation i kroppen så jag tog på mig kläder, kopplade hunden och gick halvmilen upp till stallet. Sen red jag ett tag, insåg hur mycket jag har saknat det än en gång och hur dålig jag har blivit samt att alla gamla ridmuskler lyser med sin frånvaro. Men det ska väl bli bättre hoppas jag. Kvällen ska jag spendera under ett täcke med en trevlig film och minst  en liter tea för det är verkligen svinkallt. Och imorgon kommer mer snö, det har dom sagt på tv.

...erkänner.




För att jag helt enkelt inte kan tänka på något annat än dig ikväll.

...det tror man aldrig.



Det mesta går ganska bra nu. Skolan känns väldigt bra, jag hoppas på att få vara kvar. Utöver skolan så spenderar jag dagarna med att jobba, avsky snön eller sitta i min soffa med tea och bibeln. Och ikväll går Kärlekens matadorer på tvåan, en film av Almodòvar som jag inte har sett. Som sagt, det mesta känns fint, det kommer att bli vår (om man bara lyssnar på Emil Jensens Igen ett par gånger var dag) och det finns en lång rad fina saker att se fram emot i vår.

...life.



Skolan har börjat. Det känns bra faktiskt. Och HD kommer hit med glass och ouzo, Schysst tisdag.

...förtjusningen.





Bättre sent än aldrig, säger man va? För ett par veckor sedan var jag och Jennifer i Malmö och såg en väldigt fin spelning med Pete Doherty. Men sen försvann min sladd till kameran och bilderna kom aldrig in på datorn och dessutom blev det inga bra bilder alls, men tänkta att ni kunde få se ett par i alla fall, för det var en tokfin kväll.

<3

...you home.


mormor och farmor sommaren 2008.

Min kära farmor gick bort igår efter att ha varit dålig en tid. Hon har alltid varit tuff, drog till Jugoslavien och bygde järnvägar efter andra värlskriget, cyklade härifrån till Lidköping för att söka jobb och sålde huset utan att berätta det för farfar en gång i tiden. På äldre dagar agerade hon dejtingförmedling för att se till att alla hennes barnbarn hade ett stadigt förhållande. De sista två åren var hon helt säker på att jag var ihop med Mattis och när han flyttade till Tyskland i en period skrek hon åt mig att "om jag lät honom flytta dit så fick jag minsann skylla mig själv om han lämnade mig för en tyska". Så tänker jag minnas henne.

...hur över dig jag är.

Vägen hem går genom ditt kvarter, på håll ser jag din långsmala figur. Tänker att varför måste jag möta dig, möta dig när förkylning och sömnbrist är det enda uttrycket i mina ögon, när jag går klumpigt i leriga gore-texskor med en bajspåse i handen, när håret inte är tvättat på dagar och när sminket inte ens är gårdagens utan från dagen innan dess. Jag försöker desperat gömma ansiktet i den stickade sjalen när jag inser att det inte alls är du. Och jag känner mig besviken.

Så, nu är jag duschad, sminkad och så. Bara om ifall att jag skulle möta dig när jag går till jobbet.

...sex miljarder kön.

I brist på annan motivation så listar jag bittra medelålders män som sjunger om allt sånt som man känner i tider som denna. Men ikväll är allt fint.

vresiga män.

...ytterligare en gång.

I facebookguppen 'NEJ TACK ! Till moské i Sverige' kan man hitta följande uttalande;

"MUSELMANERNA MISSBRUKAR RELIGIONSFRIHETEN GENOM ATT ANVÄNDA SINA MOSKÉER FÖR ATT UPPMANA TILL TERRORISM. DE UTTRYCKER DET TYDLIGT PÅ ARABISKA, MEN SLOPAR DE ILLEGALA INSLAGEN NÄR DE ÖVERSÄTTER SINA TERRORUPPMANINGAR. DE MUSELMANER SOM GÖR DETTA SKALL SPÄRRAS IN PÅ 25 ÅR OCH DÄREFTER DEPORTERAS TILL DET TERRORISTARABLAND DE KOMMER IFRÅN! SÄG IFRÅN, SVENSKA TRÖTTMÖSSOR! TERRORISTERNA (MOSKÉ) SKA UT UR LANDET NU!"

...är det bara jag som funderar över vilken sverigedemokrat som läser extra kurser i arabiska?

Hej och hå för FI i riksdagen!

...is gone.



Jävla kukliv suckar jag och drar täcket tätare omkring mig, gråter till skins och hoppas att det här planerar att gå över snart. Att återvända från fina Gotland till verkligheten gjorde mig utmattad. Loppet är kört, min utbildning är körd. Jag är ful och meningslös och jag spenderar nätterna med att vältra mig i självömkan. Men det ska bli bra. Snart.

...att konstatera saker.

1, Blåvalar är fina djur.
2, Det är nytt år. Jag ska lära mig distans, att ha vantar, höger och vänster. Dessutom planerar jag att rida mer, ta tag i skola/jobb-situationen och allt annat jobbigt.
3, Det borde vara förbjudet att ha ångest i två dagar efter en timmes dålig tv.
4, Rent logiskt borde jag vara trött nu.

...dans dans dans.



Året som gått har mest varit rörigt, och istället för att skriva en nyårskrönika i vanlig ordning ägnar jag årets första blogginlägg det det jag lovade att jobba med 2009. Mod. Nyårslöften veckans modiga har gått sådär och jag kan erkänna att jag inte varit särskilt modig alla veckor under året. Men några bedrifter har jag lyckats skrapa ihop och jag delar dom tre jag är mest stolt över med er.

1, Ziggy. Jag minns knappt vad han hette egentligen, det var en skön vårnatt i berusning med glada vänner som HD frågade mig vilken som var sötast på den puben där vi satt. Han viskade jag och pekade på en grabb med världens snyggaste näsa. Självklart såg han att jag pekade, bjöd med oss på efterfest och träffade mig några gånger till. På varje sms jag fick ville jag svara att jag inte fixade det, att jag var ful och inte kapabel till något sådant. Det gjorde jag aldrig. Sen gick det ju inge vidare ändå, men det var inte för att jag fegade ur.

2, B-uppsatsen. Efter ett stort misslyckande, efter en sågad uppsats, en fuckad skolgång, förtvivlan och flyktbeteende skickade jag ett mail till min gamla handledare och fick möjlighet att skriva en ny uppsats. det gick bra, jag fick till och med VG och skräcken för att ta mig tillbaka till skolan blev något mindre.

3, Relationer. Jag har alltid sett mig själv som en människa som man inte blir direkt ovän med men samtidgt inte finner vidare spännande och tar kontakt med. Men iår har relationer varigt klurigt. Vänner som jag har värderar högt har jag tappat och vänner jag trodde hade försvunnit för gott har kommit tillbaka. Jag har så lätt att älta och samtidigt vara bekräftelsesökande. Men jag har vågat släppa taget om dom relationer som det var dags för och jag har vågat förlåta trots rädslan för att bli sårad. Jag hoppas att jag har gjort rätt.


Några favoriter från året som gått.














...och såhär slutade året, tequila och dans.

...på en rysligt blåsig ö.

Jennifer, Mattis och jag hyrde en halvtrasig bil och körde igenom Gotland. Vi fotade en massa och hade det jättefint. Kramade russ och besökte världens finaste fyr.


Jennifer och Mattis i hamnen i Visby.


Russfölis på Lojstahed.


Fyren i Närshamn.


Jennifer ser ut som snusmumriken som återvänder med vårsolen.


Mattis på stranden.

Och mina fina vänner fixade dessutom ihop en härlig film från vår utflykt. Titta, det är fint.

...tänk på vad du gör.



Jag ligger på golvet i Fridas trevliga lägenhet i Visby. just nu bor även Frida, Jennifer och lilla valpen Svea här med. Och inatt kommer Mattis, som har lovat att vara finsk under vistelsen här. Det ska bli fint med nyår och så. Hoppas att ni där hemma med har det bra. Kram på er.

...meningslöst.

Såhär i juletid är det lätt att man blir upprörd över orättvisor, överkonsumtion, djurhållning och så. Annat som gör mig arg är självklart rasism, sexism, homofobi och så vidare. och så självklart ett par helt meningslösa saker.

1, När någon säger vars en istället för varsin.
I vanliga fall är jag ingen vidare språkpolis, jag säger fel ibland och skriver fel ganska ofta. Men när någon säger vars en, och ännu värre säger vars två istället för två var blir jag hysterisk. Jag kan inte hjälpa det, jag är ledsen.

2, När hästar på film gnäggar när dom stegrar.
Under mina 15 år i stallet har jag aldrig någonsin sett en häst stegra och gnägga samtidigt, men på film gör dom det alltid. Det kan förstöra en hel filmupplevelse för mig och jag kan muttra över det i timmar.

3, Anders Lundin.
Sen han sjöng om typ tandläkaren och liknande på barnprogrammen när jag var liten har jag avskytt honom, mannen ger mig djup ångest på riktigt och att han alltid ska sjunga...

4, När glasen är i oordning i köksskåpet.
Jag är troligen en av världens stökigaste människor, men jag är manisk när det kommer till att organisera glasen i skåpet. Det är ofta det första jag gör när jag kommer till jobbet för att jag inte fixar att se dom i oordning. Jag hade ett par vänner som brukade ordna om glasen för att reta mig, jag blev smått neurotisk.

Vad gör dig upprörd?